En ypperlig sammling av tankar, kännslor och felstavade ord. <3
Så, en till synes redan verbalt fullbordad blogg ska visa sig överskrida alla gränser med ett nytt inlägg.
Dagens ämne är som vanligt livet.
Efter dagar av funderingar och en kamp i både medvind såsom motvind har jag kommit fram till att vi befinner oss i en värld av materialism.
En inte minst sagt korkad sådan.
Under den stundande lågkonjunkturen kryper den kalla ormen fattigdom över våra kroppar och vi blir förskräckta över att det i medier talas om att ekonomin går under.
Går under, att under kommande fattiga sommar få spendera tiden med kompisar, grilla efter en arbetsdag nere i badhusparken, att slita sönder byxorna med skateboard, och att liira brännboll uppe vid björkbacka, är vad jag hade planerat i sommar och inte vad jag skulle kalla gå under.
Att bara strunta i alla ekonomiska kedjor som håller en fast och bara leva av de små sakerna i livet är inte att gå under.
Tänk efter, vi spenderar hela våra korta miserabla liv med att sträva efter att lyckas, vi vill bli filmstjärnor, rockartister, milionärer. Vi strävar redan hårt som tonåringar, vi sparar och sparar för att få råd med den där nya datorn, vi sparar och jobbar hårt för att kunna köpa dyra kläder, men behöver vi verkligen allt vi strävar efter?
Den dyra datorn du så hårt strävat efter fungerar som ett underbart tidsfördriv javisst, men varför fördriva tiden? Är det inte precis det vi inte vill?
Efter att ha blivit visad min mors mycket speciella mail konversationer med sina jobbarkompisar och andra väninnor har jag länge haft svårt att uppskatta frasen "carpe diem", En fras med förtjusande bra mening har krossats till ett obefintligt stoft av ingenting tack sen jag en gång såg orden tatuerade på en mans kuk i ett av min käre mors mail.
Men orden fungerar så perfekt i sammanhanget att jag finner det svårt att byta ut orden, som ett plåster på såret säger jag "fånga dagen" istället och det är just det jag vill förmedla.
Vad du än känner att du behöver och vill spara till så är det inte alltid värt att strunta i dina vänner för det för vad det än är, har det inte samma värde som kärlek <3
Dagens ämne är som vanligt livet.
Efter dagar av funderingar och en kamp i både medvind såsom motvind har jag kommit fram till att vi befinner oss i en värld av materialism.
En inte minst sagt korkad sådan.
Under den stundande lågkonjunkturen kryper den kalla ormen fattigdom över våra kroppar och vi blir förskräckta över att det i medier talas om att ekonomin går under.
Går under, att under kommande fattiga sommar få spendera tiden med kompisar, grilla efter en arbetsdag nere i badhusparken, att slita sönder byxorna med skateboard, och att liira brännboll uppe vid björkbacka, är vad jag hade planerat i sommar och inte vad jag skulle kalla gå under.
Att bara strunta i alla ekonomiska kedjor som håller en fast och bara leva av de små sakerna i livet är inte att gå under.
Tänk efter, vi spenderar hela våra korta miserabla liv med att sträva efter att lyckas, vi vill bli filmstjärnor, rockartister, milionärer. Vi strävar redan hårt som tonåringar, vi sparar och sparar för att få råd med den där nya datorn, vi sparar och jobbar hårt för att kunna köpa dyra kläder, men behöver vi verkligen allt vi strävar efter?
Den dyra datorn du så hårt strävat efter fungerar som ett underbart tidsfördriv javisst, men varför fördriva tiden? Är det inte precis det vi inte vill?
Efter att ha blivit visad min mors mycket speciella mail konversationer med sina jobbarkompisar och andra väninnor har jag länge haft svårt att uppskatta frasen "carpe diem", En fras med förtjusande bra mening har krossats till ett obefintligt stoft av ingenting tack sen jag en gång såg orden tatuerade på en mans kuk i ett av min käre mors mail.
Men orden fungerar så perfekt i sammanhanget att jag finner det svårt att byta ut orden, som ett plåster på såret säger jag "fånga dagen" istället och det är just det jag vill förmedla.
Vad du än känner att du behöver och vill spara till så är det inte alltid värt att strunta i dina vänner för det för vad det än är, har det inte samma värde som kärlek <3
konstallation
Ja, Jag Alexander strid sitter i mitt rum på 14 kvadratmeter och funderar.
livet jag plannerar leva är på +/- 100 år, så inser jag, nästan en femtedel av mitt liv har redan passerat?
Vad har jag gjort de senaste 18 åren?
Pessimist som jag är tror jag inte på livet efter döden, eller något liknande.
Livet just nu är det du har, och borde man inte spendera det med de man älskar och bryr sig om?
Låten "cats in the cradle," (gjord av många, bland annat Johnny Cash och Ugly kid joe) Beskriver det jag vill säga.
My child arrived just the other day
Came to the world in the usual way
But there were planes to catch
and bills to pay He learned to walk while I was away
He was talkin fore I knew it And as he grew he said, Im gonna be like you, dad,
You know Im gonna be like you
And the cats in the cradle and the silver spoon
, Little boy blue and the man n the moon.
when you comin home? son, I dont know when. well get together then.
You know well have a good time then.
Well, my son turned ten just the other day.
He said, thanks for the ball, dad.
come on, lets play. Could you teach me to throw?
I said, not today. I got a lot to do. He said, thats okay.
and he walked away and he smiled and he said,
you know, Im gonna be like him, yeah.
You know Im gonna be like him.
Well, he came from college just the other day,
So much like a man I just had to say, Im proud of you.
could you sit for a while?
He shook his head and he said with a smile, what Id really like, dad, is to borrow the car keys.
See you later. can I have them please ?
Ive long since retired, my sons moved away.
I called him up just the other day.
Id like to see you, if you dont mind.
He said, Id love to, dad, if I could find the time.
You see my new jobs a hassle and the kids have the flu,
But its sure nice talkin to you, dad. Its been sure nice talkin to you.
And as I hung up the phone it occurred to me,
Hed grown up just like me.
My boy was just like me.
Iaf :) allt e rörigt med mig just nu men jag överlever ^^
Over and out, Alexander
livet jag plannerar leva är på +/- 100 år, så inser jag, nästan en femtedel av mitt liv har redan passerat?
Vad har jag gjort de senaste 18 åren?
Pessimist som jag är tror jag inte på livet efter döden, eller något liknande.
Livet just nu är det du har, och borde man inte spendera det med de man älskar och bryr sig om?
Låten "cats in the cradle," (gjord av många, bland annat Johnny Cash och Ugly kid joe) Beskriver det jag vill säga.
My child arrived just the other day
Came to the world in the usual way
But there were planes to catch
and bills to pay He learned to walk while I was away
He was talkin fore I knew it And as he grew he said, Im gonna be like you, dad,
You know Im gonna be like you
And the cats in the cradle and the silver spoon
, Little boy blue and the man n the moon.
when you comin home? son, I dont know when. well get together then.
You know well have a good time then.
Well, my son turned ten just the other day.
He said, thanks for the ball, dad.
come on, lets play. Could you teach me to throw?
I said, not today. I got a lot to do. He said, thats okay.
and he walked away and he smiled and he said,
you know, Im gonna be like him, yeah.
You know Im gonna be like him.
Well, he came from college just the other day,
So much like a man I just had to say, Im proud of you.
could you sit for a while?
He shook his head and he said with a smile, what Id really like, dad, is to borrow the car keys.
See you later. can I have them please ?
Ive long since retired, my sons moved away.
I called him up just the other day.
Id like to see you, if you dont mind.
He said, Id love to, dad, if I could find the time.
You see my new jobs a hassle and the kids have the flu,
But its sure nice talkin to you, dad. Its been sure nice talkin to you.
And as I hung up the phone it occurred to me,
Hed grown up just like me.
My boy was just like me.
Iaf :) allt e rörigt med mig just nu men jag överlever ^^
Over and out, Alexander
